HUR SÄKER ÄR ETT LÖGNDETEKTORTEST?
Du kanske har hört eller läst att vissa säger att tester med lögndetektor (polygraf) inte är tillförlitliga, medan det på andra ställen står att de är tillförlitliga. Nästa gång du söker på sådana artiklar kan du notera att de flesta uttalar sig utan att hänvisa till den samlade mängden forskning som finns.
​
Om du till exempel läser på Wikipedia om lögndetektorer på flera olika språk kommer du att se att det anges olika träffsäkerhet för lögndetektortester på nästan alla språk. De flesta ställen saknar hänvisning till forskningsresultat om lögndetektorer.
En av anledningarna är att forskningen om tester med lögndetektor inte har varit lättillgänglig. Amerikanska myndigheter och branschorganisationer försökte tidigare hålla både forskning, metoder och tekniker för olika lögndetektortester hemliga. Idag är det inte så.
Vad många inte vet är att det finns relativt mycket forskning om många olika typer av tester med lögndetektor. Efter 2002 skedde en stor förändring inom ämnesområdet, där bland annat American Polygraph Association och amerikanska myndigheters forskning om lögndetektortester beslutades att behöva följa vetenskapliga kriterier för granskning av kollegor och publicering i vetenskapliga tidskrifter.
När man läser tidningsartiklar om lögndetektortester får man intrycket att det endast existerar en lögndetektor och en lögndetektortest. I verkligheten finns många olika typer av tester som utförs med lögndetektor, många olika instrument. Dessutom finns det mycket som är dåligt och som är förbjudet att använda av polygrafister anslutna till ASTM och American Polygraph Association.
Vi skiljer huvudsakligen mellan metoderna "igenkänningstester" och "lögntester". Under var och en av de två metoderna finns det underkategorier, och i varje underkategori finns det lögndetektortest-tekniker. De vanligaste lögndetektortesterna är tester som godkänts av American Polygraph Association och standardiseringsföretaget ASTM. Varje teknik är unik och varje teknik uppnår olika träffsäkerhet i vetenskapliga studier.
Här följer en översikt från en meta-studie publicerad 2012 över träffsäkerheten för tekniker som är godkända att användas av medlemmar i American Polygraph Association. Genomsnittlig träffsäkerhet för de 5 mest träffsäkra testerna är 95,76 %, och 8 tekniker uppnår högre än 90 % träffsäkerhet. Forskning som publicerats efter 2012 visar ganska lik träffsäkerhet för samma metoder som träffsäkerheten publicerad i studien från 2012. Genomsnittlig träffsäkerhet för IZCT (en specifik testteknik) är idag cirka 97%, jämfört med 99,4% i metaanalysen från 2012.
Kilde: APA Meta-Analytic Survey, 2012
CD = Rätt beslut. INC = Inconclusive (Tester där data inte var tillräckligt tydliga för att sluta att personen som testades ljög eller svarade sanningsenligt).
Till exempel, när det står "CD = .994, betyder det att 99,4% av testerna har producerat korrekt resultat.
Träffsäkerheten för lögndetektorteknikerna i översikten ovan är beräknad utifrån 11 737 analyser av lögndetektortester, som analyserades av 295 olika polygrafer. Studierna som genomförts är publicerade i vetenskapliga tidskrifter som utför fackgranskning ("peer review").
​
I alla dessa 11 737 lögndetektortester är "ground truth" bekräftad. Det vill säga, forskarna har kunnat bekräfta med andra säkra bevismedel att den som testades med lögndetektor antingen ljög eller svarade sanningsenligt i lögndetektortestet (till exempel genom att polisen har hittat DNA eller videobevis efter att lögndetektortestet genomförts).
Om du undrar varför det då är några som hävdar mycket lägre träffsäkerhet, och ser ut att hänvisa till olika studier som bekräftar mycket lägre träffsäkerhet, beror det på flera faktorer. Bland annat finns det studier på olika tekniker med lögndetektor som faktiskt visade lägre träffsäkerhet. Men de teknikerna är inte tillåtna att använda för polygrafer som är anslutna till ASTM eller American Polygraph Association. En annan orsak är hur man räknar.
Ett sådant exempel finns i NAS forskningsstudie; Polygraph and Lie Detection, 2002. Forskarna hänvisade då till 2 000 tester som genomfördes på uppdrag för Department of Energy (DOE). Dessa tester var så kallade "screeningtester" och är då tester där man testar flera teman i samma test. Dessutom var screeningtesterna uppsatta med ett program där polygraferna använde det som kallas för en "Hurdle Approach". I en Hurdle Approach genomförs ett stort antal tester med många frågor. Om ett test visar reaktioner, ska den testade testas på nytt med en "Evidentiary Technique", det vill säga en test som endast testar ett tema i varje test. Lögndetektortester som används för Evidentiary tester är betydligt mer träffsäkra än tester som används för screening.
​
I DOE-exemplet var uppdraget att identifiera allvarliga brott mot DOE:s säkerhetsbestämmelser. Av 2 000 personer som testades, misslyckades 85 personer screeningtesterna (4,25%). Alla dessa 85 personer testades på nytt. När de testades på nytt med en evidentiary technique kom det också fram bekännelser från samtliga personer, som visade att de hade brutit säkerhetsbestämmelserna, men där brotten inte ansågs vara allvarliga. Forskarna bakom NAS-studien drog då slutsatsen att screening-polygraftesterna hade en falsk-positiv på 4,25%.
​
För oss som arbetar med lögndetektortester framstår NAS:s slutsats som absurd. Inga oskyldiga stämplades som
skyldiga. Dessutom nämner inte forskarna i sin rapport att polygrafisterna måste gå igenom med alla som ska genomföra tester vad som definieras som allvarliga brott mot säkerhetsbestämmelser, och att de som testas är skyldiga att rapportera även mindre allvarliga brott mot säkerhetsbestämmelser innan testet genomförs. På grund av hur sådana tester med lögndetektor fungerar i förhållande till hjärnan, går man alltid igenom sådana förhållanden för att just säkerställa att falska positiva inte ska ske. Ändå är det personer som undviker att rapportera sådana mindre brott mot säkerhetsbestämmelser och motsvarande nästan-händelser. Då är det inte testet som är fel, utan den som testades som själv valde att inte lägga fram information som denne fick besked om före testet att lägga fram.
​
När forskare bedömer lögndetektortesters träffsäkerhet måste man jämföra med likvärdiga data. Det innebär att tester som inkluderas i vetenskapliga studier i huvudsak innehåller tre serier med frågor. I verkliga situationer har vi möjlighet att genomföra betydligt fler än 3 serier med frågor. Till exempel kan det komma en bekännelse efter den första serien, men då visar det sig att det inte var hela sanningen. I en vetenskaplig studie skulle ett sådant test inte ha kunnat komma fram till rätt svar på 3 serier med frågor, medan vi i en verklig situation får fram korrekt svar och många detaljer.
Ju mer och bättre data vi har från ett test, desto större sannolikhet är det att testet visar korrekt. Dessutom kommer färre tester att klassificeras som INKONKLUSIVA när vi har möjlighet att genomföra fler serier med frågor.
Efter 2012 har det publicerats flera vetenskapliga studier som stärker fynden från metaanalysen som publicerades 2012. Dessutom har det skett vidareutveckling för 3 av analysverktygen vi använder. Både Horizontal Scoring System (HSS), Empirical Scoring System (ESS) och Objective Scoring System (OSS3) har genomfört förändringar som ökar träffsäkerheten och minskar andelen tester med inkonklusiva svar.
​
Vanligtvis uppnår våra tester en träffsäkerhet i området 97 - 99,9%, och vi tror att det i huvudsak beror på att vi använder mycket tid och mer tid än många andra polygrafer för att se till att frågorna blir så bra som möjligt. Dessutom har vi stort fokus på att avslöja försök till fusk.
Utöver polygraftestet använder vi andra tester som kan kombineras med polygraftestet och som är metodiskt oberoende av polygraftestet. Vi är idag ett av få företag i världen som kan erbjuda sådana kombinationstester.
​
Det är fullt möjligt att uppnå statistiskt förväntad träffsäkerhet i enskilda tester som är betydligt högre än 99,9% för konklusiva tester när vi använder kombinationstester med polygraftest och IntegrityView.
​
.